Svårlöst ekvation

Sportlov och gatan börjar tömmas på folk. Vi väntar till påsk med att fylla vår takbox. Får helt enkelt inte ihop det. Semesterlös första året på nytt jobb, livet i ett franskt bolag. Får vara glad över sparade föräldradagar och kanske en och annan kompdag.

Fick dessutom precis sommarlappen från förskolan. Stängt drygt 5 veckor – därtill sportlov, påsklov, höstlov och jullov…studiedagar och planeringsdagar, en och annan klämdag. Fattas bitar för att få ledighetspusslet att gå ihop.

Glad att bitarna passar ihop på annat håll iallafall. Njöt idag av en fin förmiddag i skidspåret med Stora F. Igår pulkadag och simning med Mellan och Lillebror. Energin är tillbaka och depåerna fyllda.

Och egentligen går det nog ingen nöd på de stora med sportlov på egen hand. De har förmåga att aktivera sig själva. Träningar, öppethus i sporthallen, skridskoåkning och programmering på biblioteket. Klämmer nog in en kväll i elljusspåret också…men nog mest för mammans skull.

Annonser

Glädje

Lite kyligt och klarblå himmel. Snön ligger där den ska och dagen obokad.

Ibland är allt bara så där fullständigt njutbart… och när glädjen till och med fastnar på bild håller känslan i sig extra länge!

Stockholm Tour

Äntligen snö, några minusgrader och sol….inte riktigt dagen man vill tillbringa inomhus. Med fotboll, innebandy och gympa på schemat fanns inte riktigt något alternativ. Lite hjälp med logistiken och en välfungerande GPS…. många mil. Farsta -Tullinge – Vaxholm!

Tack vare bra utdelning, trevligt läktarhäng, en nöjd lillebror och gott kaffe blev det en bra dag!

Hörnfritt

Gillar ju vardag. Vet det men de senaste dagarna har de krupit mig för tätt inpå. Inträngd i ett hörn. APT, stängd förskola, ögonläkare, tandläkare, logoped och nya levaxinprover, uppföljning på hab och L’s IPad till förskolan….och simprovet i skolan för Mellan. Och visst borde Lillebror nog sluta med blöjor nu…

Snurrar runt, runt. Fixar ju inte själv men så hamnar jag där…som en koordinator. Delar ut uppgifter, tar hjälp av bästa P och mormor. Bokar om, ändrar. Ringer och väntar på svar.

Funkar ju rätt bra. Men sedan…båda på 100%. Brukar inte tänka i negativa banor innan något tagit fart men så är det just den där känslan av att hamna i hörnet. Inträngd på något vis. Kanske också av bekantas ord….”du är inte klok, kommer aldrig gå. Du har ju rätt att gå ner i tid.”

Rätt. Jo…visst…låter så enkelt! Idag fanns iallafall inga hörn. Långpromenad på Mellans sista lovdag. ”Mamma, ta ett kort med blicken” Blev många…

Redo för start

Lilla L kom hem efter övernattning hos mormor o P. Stolt över bullpåsen med de bakade bullarna.

Stora F o pappa M också åter. Cup med bottennapp men ändå nöjd som matchenslirare i slutspelet.

Lillebror plötsligt mer vild än tam. Redo för vardag igen. Känns så. Snurrar själv några dagar till. Skapar ordning, reda i röran. Hänger med Mellan som har några jullovsdagar kvar. Laddar för en ny hektisk period.

Sevärt!

Stora F och pappa M tog bilen för cup i helgen och lämnade oss övriga hemma.

Fått några mysiga kvällar med Mellan. Ratade Gladiatorer och fotboll på eget initiativ…..Poké Bowl framför På spåret och igår Tom Alandhs dokumentär om Martina. Sista, sjunde filmen, om Martina som föddes med Downs Syndrom. Som borde lämnats bort. Hur hennes mamma kämpade för att hon inte skulle fastna i systemet. Fastna i rutan där det stod ”utvecklingsstörd”. Hur läkarna tvekade till att det verkligen var rätt att låta henne nå sin fulla potential. Att bunta ihop dem, stöpa i samma form vore nog ändå det bästa.

Att Martina är lycklig, nöjd med jobb och sin tillvaro. Men också har mörka dagar, att livet är orättvist, arg och bitter på sin diagnos.

Nyanserat! Mellan torkar några tårar,lite skrämd över attityden. Försäkrar sig om att Lilla L ska få ut mesta möjliga av sin framtid. ”och jag lovar hjälpa honom, även när ni blir gamla och inte orkar”.

Det värmer..låter tankarna stanna där ikväll.

Rätt recept

Vet inte för vilken gång i ordningen vi kliver in genom den där dörren. Men nu bör det åtminstone vara en av de sista.

En kort resumé: Mellan bröt tummen i höstas. Gipsades snyggt, men tyvärr med tumleden i felläge. Úppdagades dock först vid avgipsning. Operation, stift, gips, skena, ny skena, rehabilitering….

Mellan varit tapper, kämpat, hållit humöret uppe. Nu efter 4 månader senare är han på gång igen. På riktigt! Första återbesöken skakade han. Rädd, tårarna trillade. Tänk om det skulle bli fel igen…om det inte gick att rätta till, om det var slut på basket, slut som målvakt. Peppande sjukgymnast, förtroende ingivande läkare. Lugnt, sansat men ändå emellanåt en dunk i ryggen…På rätt sätt, på rätt nivå. Mött Mellan precis där han varit.

”Idag är jag inte alls rädd, bara taggad….” sa Mellan idag på bussen.

Och nu är bästa träningen basket och målvaktsträning kan inte bli bättre.