Tillfälle att ventilera

Jag hade aldrig pratat med en kurator eller någon terapeut tidigare. Inte annat än på anställningsintervjuer men då har fokus varit riktat åt motsatt håll.
Hade kanske varit bra emellanåt, bara så där. För att lära känna mig själv, förstå andra. Att det inre och det yttre liksom ska vara samma, ungefär lika. Inte lätt det där. Tror det kan vara bra för alla att någon gång vrida på tankar och funderingar. Kan väl inte vara så att det bara stämmer. Att saker direkt hamnar i rätt fack för alla andra. Eller?

Ler av tanken att jag nu på drygt ett år faktiskt avverkat ett par tre stycken.

Den första träffade vi redan på BB.
När det var som mest kaos.
Hann med ett samtal eller två, sedan åkte vi hem. Sågs aldrig mer.
Nummer två träffade vi efter några månader. En kontakt genom habiliteringen, för närstående. Prinspappan o jag var där. Tanken var god. Men det ska stämma. Stämma för att berätta om de allra innersta tankarna, funderingarna. Kompatibla blev vi aldrig. Att påstå att prinsen fötts med en obotlig sjukdom….Sjuk??? Stack liksom hål på en ballong. Tackade för oss.

Nu har jag A. En livlina….en back-up. Räta ut några frågetecken då och då. Behövs inte just nu men kanske senare igen….Nu vet jag bättre, att det faktiskt kan vara bra. Bara så där.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s