Release 2017:2

 2017 och ett halvt. Inlett halvåret med operation och akutbesök. Trist. En något försenad midsommarstart. Kom iväg till stugan till sist, missade sillen och även om jag själv låg kvar på altanen kom övriga iaf iväg till grod-dansen. Får vara huvudsaken. Första dagen faktiskt riktigt skön, låg på sofflocket och blev uppassad. Men nu vill jag ha energin tillbaka. Gjorde väl ingen tillbaka blick vid årskiftet. Men detta gav tillfälle. Ett halvår i logistikens värld. Vardag 110%, nytt jobb, nya utmaningar….tycker vi gjort det bra. Jäkligt bra. Ett team med mycket envishet, trots i olika stadier , eksem, förkylningar, rossel och krax, klokhet och en väldig massa energi. Just nu då även med en näsa under rehabilitering…ser framemot 2017:2!

Vilken hit!

Familjen är ju ganska utspridd, i ålder tänker jag. Ibland svårt att hitta aktiviteter som passar, som alla gillar…Morgonens löprunda blev klockren. Fint väder, gott humör, fulla av energi…Tog oss runt allt mellan 1-6 km, allihop. Succé! 

Inte var väl jag….

Ibland blir det bara fel. Som när man vet att eftermiddagens höjdpunkt är nära… att få sitta ute, högst upp på kullen, tätt intill bästa J, äta banan, småprata…Vem vill gå hem då? Som att avbryta bästa after worken innan den knappt hunnit börja…

Snälla J försöker hjälpa till…”mamma kan ju vara med….eller ta med bananen på vägen”. Kört! Lilla L protesterar, sätter sig längst bort. Armarna i kors. Vägrar. Allt är plötsligt fel. Ingenting lockar.

Lillebror står och trampar, vill hem. Jag samma sak. Medlingsförsöken fungerar inte. Ger till sist upp. Säger till Lilla L ”…då börjar vi gå…”… Då byter Lillebror plötsligt parti.  Två mot en blir en mot två. ”Lulllull..” (ungefär ”Ludvig” m napp i munnen). Vi kan ju faktiskt inte lämna Lilla L där mitt på gården och bara gå…

Kommer hem till sist. Berättar för Mormor  E som skrattar gott”…jag har väl berättat”. Jo, det är klart…men visst är det så att min bror var lika omtänksam som Lillebror nu är och inte jag som var lika tjurig som Lilla L. 

Sått ett frö…

Visst är det bra att uppmärksamma…Rocka Sockorna, Allas lika värda, udda strumpor, 21/3…kändes lite tamt på förskolan i år…reflekterade över det men lät det vara. Fler som uppmärksammat. En pappa noterat…”skulle vara jättebra om du kunde uppmärksamma till personalen att det inte gjordes så mycket i år. Kändes trist tyckte vi…en så bra grej”….Hmmm… ja, jo… så kan man tänka…eller inte. Så mitt svar blev lika vänligt tillbaka ”skulle vara jättebra om DU….”  Blev en bra dialog på vägen hem!

Delar med få…

Hemma igen. Som vanligt påsk i fjällen. Barnvänligt denna gång. Fint var det men också lite slitigt…Fyra barn, olika viljor….men kan väl inte vara annat. Kanske lite avundsjuk ändå, avundsjuk på lugnet andra vittnar om. Glamorösa familjebilder på Facebook, idyller… Likes andra jagar. En tillfällig belöning. Ett beroende. 

Nöjer mig med att njuta av allt själv. Av Lillebror som ökat sitt ordförråd med 300%. Lilla L som provar utrustningen inomhus, åkt på bandet varje dag, som stått på våra skidor ner för backen. Sugen på att låta honom testa på riktigt men nöjer oss att behålla hans enorma glädje i år. Mellan som nu kantar med både skida och knä, Stora F som flyger ner i lössnön, skrattar när vi tappar skidorna om vartannat…och hemresan med fyra barn i bilen, en fröjd till Sigtuna sedan tog det stopp. Vad gör det…Älskar! En tillfredställelse.

Tåg så klart!

Att bygga koja är en favorit just nu. Samma sak om och om igen. Lilla L gillar att upprepa. Han möblerar, fixar, ställer iordning. Ställer stolarna på rad. Tokigt tänker vi, blir ingen koja av det där…sätter sig själv längst bak. Tecknar sitta…tåg. Så klart, att vi inte förstod…

Anta utmaningen….

Vilken dag! Olika strumpor, färgglatt! Också ett tydligt budskap, en tydlig avsändare. Dagen fulländad när Stora F fick ett mail från innebandy ”Anta utmaningen…” Ett mail om olikheter, om 21/3, om Downs Syndrom…Det lag med flest spelare med olika strumpor blev dagens vinnare. Hoppas vågen fortsätter, att det olika fortsätter vara olika men ändå får matcha – ALLA DAGAR!