Njuter fortfarande

Njuter fortfarande av förra helgen. En helg som kändes lång, betydligt längre än två dagar. Blev en fantastisk skidhelg. Att höra vargen yla från rovdjursparken, njuta av fantastisk skidåkning, ljus och sol. Lillebror testade rullbandet, Stora F och Mellan puckelpisten. Maten serverad och disken portplockad.

Rocka, rocka….

Premiär förra veckan! Rocka sockorna. Bara början på en underbar kampanj. Vilket jobb! Stort genomslag. Så välbehövlig, så rätt. Stolt, glad att få vara en del av detta. Samtidigt är jag trött, less. Less på enträgna virus, less på gnäll utöver det vanliga…Tänker att det beror på kromosomen, på Downs Syndrom. Tänker på allt annat den där kromosomen för med sig. Så glömmer jag det positiva, glömmer stoltheten. Sjunker lite extra. Orättvist, jag vet. Men det finns väl ofta två sidor…är det inte så…. en rutig och en randig…55000 visningar på mindre än en vecka, det är mäktigt! Surfa in på ROCKA SOCKORNA!!!

Längtan

På väg hem från jobbet. Tidiga morgnar, emellanåt sena kvällar. Ibland känns dagarna långa. En omställning. Så dyker det upp, det där sms:et som får mig att önska att busschauffören gasade på lite mer, att jobbet tog lite mindre tid…att helgen hade fler dagar, att timmarna mellan fem och åtta var fler…Men som Mellan brukar säga ”…det är skönt att längta”.

Fantastico…

Känns emellanåt som ett mantra Får hejda mig men måste ändå säga att helgen varit fantastisk. Tog som tur är överhanden över fredagens möte. Inledde lördagen med gympa. Bara Lilla L och jag. Kullerbyttor, balansgång och bollkastning. Försiktig emellanåt men vågar mer och mer. Favoriten är ändå avslappningen på slutet. Tydligt tecknar han vila, ligga, mamma, Ludvig. Frågar om vi ska åka tåg eller buss hem. Väljer tåget. 

Födelsedagsmiddag för bästa mormor på kvällen och sedan en söndag med museeum. Jag, Lila L och Mellan. Vi tittar på djur – älgar, valar, myror…en salig blandning. Lilla L somnar gott. Stor F, lillebror o pappa M på match – alla nöjda! 

Näven i bordet

Har i min enfald trott att det går framåt…att personer som dagligen arbetar m stöd till barn med särskilda behov hänger med. Häpnar när hon undrar om Lilla L går på en vanlig förskola, när särskola är default-läge eller…”för det vet vi ju att L inte kommer att kunna vara hemma själv efter skolan som era stora killar kan…”. Kokar av ilska, förbannad….känner mig klämd att å ena sidan inte stöta mig med dessa myndighetspersoner samtidigt som jag vill tillrättavisa, …Ett fullständigt onödigt möte…som tar av min kraft, av min tid. Media larmar om att föräldrar till barn med funktionsnedsättningar har många möten, många kontakter… att det då är ännu viktigare att mötena har ett värde, känns meningsfulla…baserade på kunskap, nutid…Tänker på behovet av att upplysa, utbilda, samordna och samarbeta. Nyttja resurserna – rätt sak rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle…

Genrep

Stora F kör genrep. Tagit fram träningsmattan. Kullerbyttor framåt, bakåt. Gör några extra innan skolan. Byter skola till hösten och har siktet inställt. Intagningsprov till idrottsklass. Beep-test, badminton, en massa annat och så kullerbyttor. Nu håller vi tummarna. 

Nytt år, nya vanor

Vilken ledighet, vilket lov. Känns snopet när det är slut, som alltid… Kanske ännu mer denna gång. På riktigt, våndats, oroats. Molat i magen. En ny fas, nya utmaningar. Tidiga morgnar, sena kvällar.  Tar allt på en gång. Kanske inte tänkt så. En mjukstart hade varit bra. Men vis av erfarenhet. Blir snart en vana. En vardag. 

Som valigt en extra lovdag för Stora F och Mellan. Hemma själva. Överraskade så tårar trillade.